KÖNSSKILLNADER
Här hemma är det jag som är hemma just nu och är mammaledig och sambon jobbar. Jag sköter handling och matlagning och för det mesta tvätt och städ men vi hjälps åt ibland.
När jag och Staffan träffades tränade han två dagar i veckan och hade match varje helg. Det har aldrig varit något konstigt med det :)
Jag är en flickvän som aldrig säger nej eller hade fått för mig att hindra honom till att göra saker med kompisar, själv eller vad som. Han är iväg en del via jobbet, han inbokade fasta helger om året han träffar barndomsvänner och sen kommer lite spontana resor, nu nyligen fiskeresa onsdag till söndag. Jag har aldrig yttrat mig om sånt fast jag inte kanske tycker det är kul eller passande alltid men jag hade aldrig fått för mig att säga något. Jag avskyr de flickvänner som hindrar sina karlar och lindar de runt lillfingret därför vill jag inte vara sån själv. Jag tänker att jag kanske får tillbaka lite sen att ha lite att ta igen :)
Nu har vi fått två underbara barn ihop och jag har burit dessa skapelser vilket har satt sina spår. Det får jag leva med och gör det mer än gärna då jag alltid minns det vackra. Men jag kämpar ändå just nu med att få tillbaka kroppen någorlunda och bli som jag vill. Därför vill jag träna och ge järnet för att jag ska bli nöjd och för att sambon ska ha en så fin sambo som möjligt. Minst två dagar i veckan vill jag få till och därefter lite promenader när tillfälle ges, det är perfekt med barnen :)
Men när jag knappt får komma iväg och träna för att Staffan får ta båda barnen det gör mig ledsen. Jag väljer kanske att ta min "egentid" 1 timme varje måndag istället för att ta en hel helg då och då att åka iväg. Igår ville jag tränat men det gick inte för sig, jag sköt på det och tog det idag istället, 45 ynka minuter och då ville jag ta en halvtimme extra men det blev protester då med.
Varför ska denna mamman alltid behöva gå hemma? Om jag ska ut och gå för jag alltid frågan: ska du inte ha barnen med dig?
Idag sa Staffan att han ville på bio imorgon med en jobbarkompis och på lördag var det en annan grej, självklart går det bra! Men jag då? Hur ska jag kunna göra mig av med min graviditetskilo, få bättre hälsa, minska risker för sjukdomar, få energi till att vara den bästa mamman osv? En timme i veckan, räcker ju... eller!
Jag blir bara så ledsen och frustrerad över hur det kan vara sån skillnad. Han vill också träna och få in två dagar, absolut det går utmärkt, sålänge jag får lika mycket tillbaka så kan jag ge plats för hur mycket som helst. Jag är mer än gärna med barnen för de är verkligen mitt allt ♡